KLUVEN TJEJ

Såhär känner jag kring det hele. Hjärta för framtiden, hjärta för gymnasiet. Förstår ni känslan? Att jag känner mig lite bortkommen utan att veta hur ungefär.

VARFÖR BLOGGEN?

Okej, det första riktiga inlägget.

Jag heter Moa och går sista året på gymnasiet. Det är förvisso ganska härligt, skolan är inte en dans på rosor men å andra sidan är det en stor trygghet. I hela min klass pratas det om Australien, backpacking och spännande  tågluffar. När jag rannsakar mig själv känns det ungefär som att jag skulle kunna fortsätta med gymnasiet i några år, kanske bo hemma och träffa vänner. Man har det bra, mat, slipper betala hyra och man behöver inte jobba. I mitt fall handlar det om att jag trivs väldigt bra med min familj som jag inte riktigt vill lämna.

Hur gör man? Jag har velat fram och tillbaka, har gått från läkare, till lumpen, till skidsäsong, till journalist, till pilot.... Det slutar inte för jag är så förvirrad över vad JAG vill med mitt liv. I samband med gymnasieavslutet har jag börjat fundera över livet, över dess förgänglighet. Egentligen borde det inte vara så, och sätter man mig i perspektiv har jag det bra. Det är inte det, framtiden skrämmer jag kan jag villigt erkänna.

Hur är det med er? Jag tror inte att jag är ensam.

Puss

Tanken

Ibland är jag rädd för livet men jag vill omfamna det.

ME

Såhär!

Jag tar studenten till våren vilket har genererat mycket ångest och oro. De säger att livet börjar nu i samklang med att jag blir allt mer kluven till vad jag vill göra.

Ska vi fixa vår framtidsoro tillsammans? Ja!

Puss